Problemlösare

Jag sitter och ammar vid köksbordet och lillfisen får mjölk i hela ansiktet.... Jag har glömt att ta med en handduk. Vad gör man? Jo, köksduken duger lika bra. Man tager vad man haver....eller?

Amning

Inte hade jag en aning om att det skulle vara sån hysteri kring amnig. Innan Vincent kom fick jag frågan av min BM om jag ville amma mitt barn.
- Självklart, var svaret. För det gör väl alla? I bakhuvet fanns ju alternativet ersättning som jag tycker är helt OK, men man vill ju försöka amma.
Så fort Vincent kommit upp på min mage så provade jag och det gick väl inge vidare. Han fick inget tag. Men då oroar man sig inte. Men när det gått tre dygn och amnings-Hitler har varit inne på rummet och handpumpat en med våld är man inte så säker längre. Har jag verkligen mjölk?
Jag blev så stressad av att vara på BB och hela tiden få höra att jag måste få ut mjölk och att jag inte fick använda napp, amningsnapp, ersättning, vatten, flaska.....you name it.
Vi åkte hem, och för en sekund så blev det faktiskt bättre. Han fick tar om bröstet men inte hade jag nån mjölk, så lillfisen gick ned 500g och var helt uttorkad. Så började det pratas om att vi kanske skulle kunna få mata honom med ersättning i kopp, och mitt hopp kom tillbaka. Jag fick också låna en pump och lovade att jag i ett helt dygn skulle ha honom vid bröstet.
sagt och gjort, en hel dag ammade jag och pumpade. När de första dropparna mjölk kom ut i pumpen skrek jag av lycka, sen att det bara blev tre droppar som lika görna kunde varit kondens eller svett sket jag i.
Dagen efter hade han gått upp 55g på en natt och saken va biff....det fanns mjölk.
Jag blev skit stolt och åkte hem och ammade ännu mer. Nu kommer det så mycket att det rinner åt alla håll och kanter. Ni ska se mina kläder....spy och mjöl överallt, men faan va underbart det är!

p.s till amnings-Hitler: Jag använder amningsnapp, så det så!!!! *haha*

Förlossnigen

Så här gick det till när Vincent föddes:

Jag vaknar vid femtiden på natten av att det knäpper till i magen och vattnet går. Det kommer ganska mycket och det tar en stund innan det slutar rinna. Jag ringer förlossnigen, men eftersom jag inte har några värkar så får vi en tid för undersökning halv 10 på morgonen.
Vid sju på morgonen börjar värkarna komma. Men eftersom jag haft förvärkar i ca 3 veckor så känns dessa inget annorlunda. De kommer med ca 10 minuters mellanrum och jag använder min TENS för att lindra och den fungerar utmärkt.

När vi kommer in tar vi en kurva och jag har inte tillräckligt starka värkar, så vi blir utskickade på stan en stund.
Det var många som fick för sig att föda denna dag och på förlossningen var det fullt.

När vi kommer tillbaka tar man en ny kurva med samma resultat, inga kraftiga värkar. Och jag känner själv att jag kan hantera dem utan smärtlindring, så jag ställer in mig på att få åka hem. Man gör ett ultraljud för att se om jag har fostervatten kvar och det finns det gott om. Så de tror inte att vattnet gått på mig. Men för säkerhetsskull gör man en undersökning och det visar sig att jag är öppen 6 cm.

Vi får komma in i en förlossningssal och jag har inga problem med värkarna så jag ställer mig i duschen. Då kommer kraftigare värkar och vattnet går igen. Denna gången kommer det massor!
Jag får ingen ro i duschen och fortsätter med min TENS som är underbar.
Klockan är nu ca fyra och jag har inte öppnat mig mer. Värkarna blir kraftigare och jag får börja andas lustgas. Det är effektivt men tycker nog inte att den tar bort smärtan något.
Klockan sju har jag fortfarande inte öppnat mig något och man bestämmer sig för att sätta värkstimulerande dropp. Och innan jag får det ber jag om mer smärtstillande och det blir en Västerviks-spruta. Det gjorde JÄTTE ont att sätta den men gud så skönt efteråt. Jag blev helt smärtfri och var uppe och gick.

Klockan 20.00 fick jag värkstimulerande dropp och en timme senare är jag fullt öppen och börjar krysta. Men så mycket mer händer inte. Det tar lång tid och jag har ingen kraft i värkarna så man ökar på droppet ganska mycket.
Lustgasen slutar jag med vid tio tiden då jag tycker den är ivägen och försöker koncentrera mig på att trycka på men det är svårt då jag inte känner så mycket.
Men tillslut klockan 22.56 pluppar han ut. Huvet kommer ut och jag måste vänta på nästa krystvärk som tar tid på sig, när den kommer måste barnmorskorna hjälpa till att vrida honom rätt. Men ut kom han!

4260g och 52cm lång


100606

Vincent är här!

4260g 52cm


Skötväska

Jag har redan en skötväska som jag ska ha, men idag fixade Edin sin skötväska. En jersey väska från Ordning och Reda. Jätte snygg, lite avis faktiskt =)


Min mage


ser ni fotografen och vad tycks om min morgonfrisyr?


v39 (38+5)

Nu är det trångt i magen. Det är knappt att maten kan passera smidigt så varje gång jag reser mig upp efter en middag så kurrar och bubblar det till i magen. Jag har sammlat på mig otroligt mycket vatten också i benen så jag kan inte stå eller sitta upp några längre stunder. Var på bio igår och det var ett litet projekt i sig. Jag sprang mellan mittenraden och sidogången, stod mest upp med det var helt OK faktiskt. Det var ju Sex and the City så jag kunde ju gärna inte gå därifrån =)

Nu till nått lite äckligt... Slemproppen har låssnat så nu tror alla att bebisen kommer i helgen. Jag har inte haft några kraftiga förvärkar, men det är mer som en konstant molande värk i ryggen. Fick jag bestämma kunde den gott stanna inne en vecka till. Jag vill ha klart sovrummet innan!

v39 (38+2)

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh...... jag börjar bli trött på den här skiten. Graviditet borde FN klassa som tortyr. Tänk om alla terrorister som USA tar tillfånga fick vara höggravida hade det inte tagit lång tid innan de hade kapitulerat.
Nu är bebisen så stor att den inte längre får plats i magen. Jag kan inte sitta eller halvligga. Jag kan bara stå eller ligga rakt ned. Rumpan på bebisen trycker på mitt revben så det går ilningar till ryggen och jag får svårt att andas. BM säger att det är för att bebisen inte sjunker ned, men det finns ju för fasiken ingen plats att sjunka ned i!!!!! Huvet är redan längst ned. Känns som om jag har en melon mellan benen jue!
Igår satte jag ihop bebisens säng och bäddade den. Det blev så fint, nu fattas bara ett rum att ställa den i =)

Värk-handikappad

Jag har verkligen haft en lätt graviditet, tror jag. Visst, jag mådde sjukt illa i början och jag fick foglossningar ett par veckor och karpaltunellsyndrom i händerna, men allt det där är borta sedan några veckor tillbaka. Jag sitter iaf inte i rullstol får man ju tänka, men nu har något märkligt hänt. Jag har i två veckors tid nu haft väldigt starka sammandragningar och för en vecka sedan började jag kalla dem för förvärkar. Jag får så ont att jag knappt kan prata eller andas, den molande värken och huggen i magen är så jobbiga. Och varje dag tänker jag "Nu, det är nu det händer". Igår klockade vi värkarna som kom oregelbundet, men ca 9 minuter mellan. Men inget mer hände. Jag gick och la mig och somnade och det försvann. Idag är det samma visa.....men varför händer det inget? Jag börjar bli trött på detta nu. Har det inte hänt något mer tills måndag så ringer jag min barnmorska och frågar om man kan skynda på det hela lite. Risken är väl annars att den dagen det verkligen sätter igång är jag så trött att en förlossning inte är genomförbar. 

chipp å hej 


Gravidpyssel

Idag har jag sytt en kudde, och en till ska det bli.


klippa klippa klippa


klart!


Föräldrapenning - klart!

Nu har jag anmält mina föräldradagarn till försäkringskassan. Känns jätte konstigt att sitta och planera för något som ännu inte har skett. Sen har vi också varit på familjerätten och fått faderskapet godkännt. Känns också konstigt att en signatur på ett papper kan betyda så mycket.
Och nu är också BB väskan fulländad, jag inskaffade ett lipsyl idag. Jag har hört att det är bra att ha med då man flåsar ganska mycket och lätt får torra läppar. Och jag HATAR torra läppar. 

Edin tror att bebisen tittar ut till helgen, jag tror den 7 juni. Imorgon ska jag till BM igen, får se vad hon har att säga.  

Magens bästa vän


Jag har sedan början av graviditeten smörjt in magen med Biotherms Body stretchOil. Och detta har gett resultat, för jag har inte en endaste hudbristning på magen, tyvärr har en hittat till "kärlekshandtagen" där jag glömt smörja in mig. Oljan är dyr men köp den om du är gravid för den fungerar verkligen. Jag testade några dagar med en vanlig babyolja, men den torkar ur efter en stund.


Benen värker

Detta är hemskt! Jag sväller upp för varje timme som går. Det känns som om jag gått upp 5 kilo bara på ett dygn. Vätskan är hemsk mot mina ben och fötter. Jag ser ut som Big Foot nu.

Och ont som faskien i ryggen har jag så det är inte helt lätt att hitta på saker. Men jag har kokat nappar och en flaska nu på morgonen. Kan ju va bra att ha klart om det behövs. Nästa vecka tänkte jag hämta sängen och försöka mig på att skruva ihop dem =)
Edin kom hem med massa bra saker igår från NG. Så nu har vi kuddar, täcken, spjälskydd, badcape m.m. Det ser så gosigt ut när man bäddat att man själv vill krypa ned i vagnen och sova en stund.  


www.ngbaby.se


Är det dags?

Igårkväll kom smärtan...rejält. Molande värk och hugg. Gud va ont det gjorde! Men samtidigt så spännande. Kunde detta vara värkar? Man känner sig hur konstig som helst för man vet ju inte vad som är vad. Jag kunde kanske lika gärna vara dålig i magen som utlöste värkar eller så var det riktiga värkar. Hur som helst så höll de i sig till klockan tre i natt och jag har sovit minimalt. Vaknat en gång i timmen och sprungit på toa. Det "knäpper" i magen och jag tror att vattnet ska gå varje gång jag hör de ljuden.
Idag är det lugnare, men jag har blivit totalt handikappad. Svanken och ljumskarna är stela och sammandragningarna är kraftiga. Men värkarna är borta.
Idag har jag ett enda mission och det är att hämta ut ett HM paket på ICA, mer klarar jag nog inte. Ikväll kommer Edin hem och då får han ta hand om mig =)

v37 (36+2)

I min mage lever en cirkusartist. En stor tjock cirkusartist. Det är knappt 4 veckor kvar till BF och igår trodde min barnmorska att bebben kommer väga runt 4 kilo när den kommer ut. Allt är Edins fel. Han vägde 4.5 kilo och fick tas ut med kjejsarsnitt för han var så stor och vägrade komma ut. Samma kommer hända med den här bebben. Den trivs så bra där inne med sina cirkuskonster att den kommer streta emot när den ska ut.
Jag har ganska mycket sammandragningar och det ömmar överallt. Mina ljumskar är helt uppluckrade känns det som och bebisen trycker väääldigt mycket nedåt. Snart kommer jag inte ur sängen på morgonen!


RSS 2.0