Vad har jag missat?
Om jag skulle få bestämma skulle bebisen få komma upp på mitt bröst med intakt navelsträng och ligga där åtminstone 5 minuter och tills navelsträngen pulserat klart, med hjälp av pappan om jag inte kan hålla bra själv. Jag förstår att detta kan vara svårt rent praktiskt men då vill jag i alla fall att navelsträngen får pulsera klart innan navelsträngen klampas och klipps.
I händelse av att bebisen skulle vara medtagen skulle jag ändå önska att bebisen hålls under placentanivå i 30 sek och får navelsträngen mjölkad innan man klampar och navlar av. Detta gäller även om något skulle gå fel och medföra att jag måste sövas, då det i det fallet inte finns några naturliga pulsationer i navelsträngen.
Jag skulle väldigt gärna vilja att bebisen får tillbringa några minuter hud mot hud med mig innan den tas ut, såvida det inte är risk för liv givetvis. Om den sen nödvändigtvis måste tas ut ur rummet så vill jag att pappa följer med och att bebisen får ha filten med våran lukt. Efter det vill jag helst inte skiljas från bebisen något mer. Om det krävs vill jag ha hjälp för att den ska kunna ligga på mitt bröst, hud mot hud, även när jag sys. I värsta fall vill jag att den får vara hos pappa och ha vår filt med.
Ööööööö.....har jag missat nått viktigt här eller? Varför vill man inte klippa navelsträngen tidigare? Och hur i allsindar får man ihop ett så detaljerat brev? Shit, jag försökte skriva ett för ett par dagar sedan och det blev typ såhär:
Hej jag heter Lina
Jag tar gärna all bedövning som erbjuds och vill gärna att ni har lite kåll på min sambo så han inte svimmar.
Jag tänker på hur kvinnor gjorde förr, inte faan skrev dom brev och önskade sen avnavling iaf! Suck!
Ha ha, vilket pucko! Hon kanske kan föda själv hemma, au natural =)
