Problemlösare
Amning
- Självklart, var svaret. För det gör väl alla? I bakhuvet fanns ju alternativet ersättning som jag tycker är helt OK, men man vill ju försöka amma.
Så fort Vincent kommit upp på min mage så provade jag och det gick väl inge vidare. Han fick inget tag. Men då oroar man sig inte. Men när det gått tre dygn och amnings-Hitler har varit inne på rummet och handpumpat en med våld är man inte så säker längre. Har jag verkligen mjölk?
Jag blev så stressad av att vara på BB och hela tiden få höra att jag måste få ut mjölk och att jag inte fick använda napp, amningsnapp, ersättning, vatten, flaska.....you name it.
Vi åkte hem, och för en sekund så blev det faktiskt bättre. Han fick tar om bröstet men inte hade jag nån mjölk, så lillfisen gick ned 500g och var helt uttorkad. Så började det pratas om att vi kanske skulle kunna få mata honom med ersättning i kopp, och mitt hopp kom tillbaka. Jag fick också låna en pump och lovade att jag i ett helt dygn skulle ha honom vid bröstet.
sagt och gjort, en hel dag ammade jag och pumpade. När de första dropparna mjölk kom ut i pumpen skrek jag av lycka, sen att det bara blev tre droppar som lika görna kunde varit kondens eller svett sket jag i.
Dagen efter hade han gått upp 55g på en natt och saken va biff....det fanns mjölk.
Jag blev skit stolt och åkte hem och ammade ännu mer. Nu kommer det så mycket att det rinner åt alla håll och kanter. Ni ska se mina kläder....spy och mjöl överallt, men faan va underbart det är!
p.s till amnings-Hitler: Jag använder amningsnapp, så det så!!!! *haha*
Förlossnigen
Så här gick det till när Vincent föddes:
Jag vaknar vid femtiden på natten av att det knäpper till i magen och vattnet går. Det kommer ganska mycket och det tar en stund innan det slutar rinna. Jag ringer förlossnigen, men eftersom jag inte har några värkar så får vi en tid för undersökning halv 10 på morgonen.
Vid sju på morgonen börjar värkarna komma. Men eftersom jag haft förvärkar i ca 3 veckor så känns dessa inget annorlunda. De kommer med ca 10 minuters mellanrum och jag använder min TENS för att lindra och den fungerar utmärkt.
När vi kommer in tar vi en kurva och jag har inte tillräckligt starka värkar, så vi blir utskickade på stan en stund.
Det var många som fick för sig att föda denna dag och på förlossningen var det fullt.
När vi kommer tillbaka tar man en ny kurva med samma resultat, inga kraftiga värkar. Och jag känner själv att jag kan hantera dem utan smärtlindring, så jag ställer in mig på att få åka hem. Man gör ett ultraljud för att se om jag har fostervatten kvar och det finns det gott om. Så de tror inte att vattnet gått på mig. Men för säkerhetsskull gör man en undersökning och det visar sig att jag är öppen 6 cm.
Vi får komma in i en förlossningssal och jag har inga problem med värkarna så jag ställer mig i duschen. Då kommer kraftigare värkar och vattnet går igen. Denna gången kommer det massor!
Jag får ingen ro i duschen och fortsätter med min TENS som är underbar.
Klockan är nu ca fyra och jag har inte öppnat mig mer. Värkarna blir kraftigare och jag får börja andas lustgas. Det är effektivt men tycker nog inte att den tar bort smärtan något.
Klockan sju har jag fortfarande inte öppnat mig något och man bestämmer sig för att sätta värkstimulerande dropp. Och innan jag får det ber jag om mer smärtstillande och det blir en Västerviks-spruta. Det gjorde JÄTTE ont att sätta den men gud så skönt efteråt. Jag blev helt smärtfri och var uppe och gick.
Klockan 20.00 fick jag värkstimulerande dropp och en timme senare är jag fullt öppen och börjar krysta. Men så mycket mer händer inte. Det tar lång tid och jag har ingen kraft i värkarna så man ökar på droppet ganska mycket.
Lustgasen slutar jag med vid tio tiden då jag tycker den är ivägen och försöker koncentrera mig på att trycka på men det är svårt då jag inte känner så mycket.
Men tillslut klockan 22.56 pluppar han ut. Huvet kommer ut och jag måste vänta på nästa krystvärk som tar tid på sig, när den kommer måste barnmorskorna hjälpa till att vrida honom rätt. Men ut kom han!
4260g och 52cm lång
100606
4260g 52cm
Skötväska
Min mage
ser ni fotografen och vad tycks om min morgonfrisyr?
v39 (38+5)
Nu till nått lite äckligt... Slemproppen har låssnat så nu tror alla att bebisen kommer i helgen. Jag har inte haft några kraftiga förvärkar, men det är mer som en konstant molande värk i ryggen. Fick jag bestämma kunde den gott stanna inne en vecka till. Jag vill ha klart sovrummet innan!
v39 (38+2)
Nu är bebisen så stor att den inte längre får plats i magen. Jag kan inte sitta eller halvligga. Jag kan bara stå eller ligga rakt ned. Rumpan på bebisen trycker på mitt revben så det går ilningar till ryggen och jag får svårt att andas. BM säger att det är för att bebisen inte sjunker ned, men det finns ju för fasiken ingen plats att sjunka ned i!!!!! Huvet är redan längst ned. Känns som om jag har en melon mellan benen jue!
Igår satte jag ihop bebisens säng och bäddade den. Det blev så fint, nu fattas bara ett rum att ställa den i =)
